British Painter , ca.1702-1752 English painter and draughtsman. The son of James Seymour (d 1739), a dealer in pictures and precious metals, Seymour was among the first English painters to specialize exclusively in sporting subject-matter. Though he possibly received some informal drawing instruction from the topographer Francis Place, Seymour was essentially a self-taught artist whose education was based on the study of pictures that passed through his father's hands; one of his earliest known works is a sketch of a horse's head after van Dyck (sold London, Christie's, 16 June 1970). His early 'genius to drawing of horses' was, according to George Vertue, compromised by 'modish extravagances' through living 'gay high and loosely' and because he 'never studied enough to paint or colour well'. Elsewhere, however, it was recorded that by 1739 he was 'reckoned the finest draughtsman in his way [of horses, hounds etc.] in the whole world' (Universal Spectator, 1739), and he was certainly preferred to his chief rival, John Wootton, by many sporting patrons. Among his employers was William Jolliffe MP, of Ammerdown. Though many of his paintings are either derivative of Wootton or simply inept, or both, others are characterized by a self-conscious stylistic naivety in which meticulous attention to detail and eerily static compositions combine to create curiously memorable images of some apparent sophistication.   Related Paintings of James Seymour :. | Life in t he Country (mk08) | Madame Motessier Seated | Unknow work 64 | The Pleasures of Winter | lilla bryggeriet |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Marie Bashkirtseff
(Russian: November 11, 1858 October 31, 1884) was a Ukrainian-born Russian diarist, painter and sculptor. Marie BashkirtseffBorn Maria Konstantinovna Bashkirtseva in Gavrontsy near Poltava, to a wealthy noble family, she grew up abroad, traveling with her mother across most of Europe. Educated privately, she studied painting in France at the Acad??mie Julian, one of the few establishments that accepted female students. The Acad??mie attracted young women from all over Europe and the United States. One fellow student was Louise Breslau who Marie viewed as her only rival. Marie would go on to produce a remarkable body of work in her short lifetime, the most famous being the portrait of Paris slum children titled The Meeting and In the Studio, (shown here) a portrait of her fellow artists at work. Unfortunately, a large number of Bashkirtseff's works were destroyed by the Nazis during World War II. From the age of 13, she began keeping a journal, and it is for this she is most famous. Her personal account of the struggles of women artists is documented in her published journals, which are a revealing story of the bourgeoisie. Titled, I Am the Most Interesting Book of All, her popular diary is still in print today. The diary was cited by an American contemporary, Mary MacLane, whose own shockingly confessional diary drew inspiration from Bashkirtseff's. Her letters, consisting of her correspondence with the writer Guy de Maupassant, were published in 1891. The grave of Marie BashkirtseffDying of tuberculosis at the age of 25, Bashkirtseff lived just long enough to become an intellectual powerhouse in Paris in the 1880s. A feminist, in 1881, using the nom de plume "Pauline Orrel," she wrote several articles for Hubertine Auclert's feminist newspaper, La Citoyenne. One of her famous quotes is: Let us love dogs, let us love only dogs! Men and cats are unworthy creatures.
Jean-Baptiste-Camille Corot
was a French landscape painter and printmaker in etching. Corot was the leading painter of the Barbizon school of France in the mid-nineteenth century. He is a pivotal figure in landscape painting and his vast output simultaneously references the Neo-Classical tradition and anticipates the plein-air innovations of Impressionism.